Dvärgen

Armen känns bättre. Nu kan jag använda handen lite då och då. Om jag sitter vid datorn och skriver så kan jag knappa i 1-2 minuter, sen måste högern vila ett bra tag. Men det är framsteg. Sakta men säkert återfår man kontrollen. Och det känns skönt.

Mina dagar ser ganska lika ut varje dag. Ligger i sängen så länge som möjligt, springer och tar tabletter. Går ner och äter frukost. Hämtar tidningen och post. Sätter mig i soffan. Tar tabletter. Sätter mig i soffan. Äter mat. Sätter mig i soffan. Tar tabletter. Går upp och lägger mig.

Imorgon ska vi ta en promenad om vädret tillåter.

Jag har börjat läsa "dvärgen" av Pär Lagerkvist. Fin roman. Rolig.

"Jag är 26 tum lång, välväxt, med de rätta kroppsproportionerna, möjligen är huvudet något för stort. Mina kroppskrafter är ansenliga, särskilt om jag blir retad. När brottningskampen anordnades mellan mig och Josafat tvingade jag honom efter tjugo minuters strid ner på rygg och strypte honom. Sedan dess är jag ensam dvärg här vid hovet."

Stella brummar för fullt. Min lilla prinsessa!